Denna korta essä om "italic" skönskrift publiceras med tillstånd av James Pickering. För en djupare översikt och mer detaljer om skönskrift i allmänhet rekommenderas ett besök på hans trevliga hemsida.. Detta är en berabetning av den engelska versionen, originalet kan ni läsa här.
Att skriva "italic" med vanlig reservoarpenna
(c) James Pickering, översättning P. Strand.
Bokstäverna blir kanske inte riktigt lika skarpa eller välformade som när man använder vanliga skurna stift, men med ett lätt handlag och och precist utförande kan resultatet bli riktigt elegant.
Återigen så visar nedanstående exempel att vanliga (omodifierade) iridium stift inte är ideala för att skriva italic - men de kan med övning ge acceptabla resultat. Att använda min mors gamla penna ger mer en nostalgisk känsla som återskapar många kära minnen. Jag skrev med hennes penna första gången 1939 då jag var 10 år gammal. Detta exempel (nedan) är skrivet med svart Waterman bläck på linjerat Clairfontaine papper.
Här illustrerar jag användandet av klassiska reservoarpennor för att skapa text i "Renaissance Chancery". Ett kantskuret stift hade varit att föredra men resultatet är inte alldeles oävet. Mabie Todd "Swan" pennan jag använder här har en flexibel spets till skillnad från Waterman pennan som är mer rigid vilket ger sig uttryck i lite tyngre, bredare bokstäver.
Nedanstående exempel fortsätter temat: vacker och elegant handskrift kan skapas med vanliga omodifierade reservoarpennor.
Fotografiet visar mig när jag tecknar det föregående exemplet. Några kommentarer om hur jag skriver skriva: Som synes på bilden skriver jag med hatten i vänsterhanden snarare än postad på pennan (förutom när jag skriver med min mors lilla "Lady Swan"). De andra pennorna som syns (bredvid skrivblocket) är en Mabe Todd "swan" från 1938 med ett #2 stift och två Rotring Art pennor (.7 mm stift) som jag använder med konverter. En av Rotring pennorna är fylld med rött Waterman bläck medan de andra har svart blcäk också från Waterman.
Det går alldeles utmärkt att skriva italic med vanliga reservoarpennor med iridium spetsar. Man tappar dock en del av finare nyanserna som kantskurna spetsar ger. Linjevariationen mellan tunna och smala linjedrag som karaktäriserar kantskurna spetsar saknas, något som illustreras nedan.
